Förväntan

Snön bäddar in världen och ikväll får jag träffa Syster och Solros. Det skall bli skönt att andas annan luft och vandra bland minnen. Chico har redan åkt, tyvärr. Eller lika bra. Jag behöver läsa för att kunna trampa vidare nästa år.

Chico

Långpromenad med pojke och hund. Spel och familjemiddag. Varför kan det inte alltid vara såhär? Jag ångrar att jag inte tog två biljetter, nu blir resan ensam. Men resan blir vilket gjorde det lite mindre jobbigt att åka hem.

Chico är en fantastisk människa att vara med och jag önskar han var här lite oftare. Nu ses vi kanske i hans stad redan imorgon. (I hans stad är hans liv och min plats annorlunda.) Han får mig att le med själen och hans lugn smittar av sig. Allt det onda vaderas. Och han kommer fattas när jag återvänder till mitt.

Det förlamande säkra

Jag borde inte sitta här. Jag borde vara på mina vänners spelning. Jag borde dricka öl och skratta med Chico. Istället väntar jag på en gammal 80-talsfilm på tv och dricker fun light.

Jag föreslog biljard imorgon och han ringde mig. Det blir biljard, men inte så som jag hoppats. Det blir på dagen. På kvällen skall han vara med sin mamma. Sista kvällen här. Så hud mot hud, min chans försvann. Min kväll hade varit ikväll men jag valde hemma.

Mitt nyårslöfte är att sluta vara rädd att leva.

Året jag missade julen

2005 var året då jag missade julen. Jag missade två bussar och ett tåg och därmed den klassiska juldagen. Istället tuggas det knäckebröd till lunch och till det spelas de ljuva tonerna från Led Zeppelin. Visst låter det fantasiskt!

Faktum är att det inte är speciellt illa alls. Jag är på bättre humör än vad jag varit på mycket länge. För anledningen till att jag missade mina två bussar plus tåg är att en öl blev till fem. Anledningen är att dartpilarna blev mer och mer spridda. Anledningen är att jag inte åkte hem när krogen stängde utan fnissade mig fram till en helt annan port tillsammans med min Chico.

2005 var året jag missade julen, men även året jag väcktes av hud mot hud och varma kramar. Det var året jag fick gamla minnen insvepta i kyssar och att jag missade julen känns plötsligt hel banalt.

(för övrigt får jag lite jul ikväll. det går en buss till.)

Hemmamiljön är farlig

Skit, jag har fortfarande helt ont i pannan efter att jag drog huvet i bokhyllan igår. Bokhyllor borde har mer vett än att stå ivägen sådär.

Kurragömma är den sämsta barnleken ever

När jag insåg att min Nalle var samma Nalle som fick hjärtat att ta ett litet skutt i mig som 16-åring slogs jag av känslan att alla små tillfälligheter kanske inte är tillfälligheter. Det kanske är mer av ett ödets pockande. När jag senare gick sönder kunde det inte finnas någon bättre att tala mig tillbaka till normal andning.

Han är för bra för att må som han gör. Mina tårar drog fram hans smärta och för att inte även han skulle rasa ihop gick vi åt var sitt håll. Istället fick jag två timmars telefonterapi av Puppy och Ninjan. Underligt det där att man kan känna sig så ensam trots fantastiska vänner.
Och återigen. Ingen mer alkohol.

Fina klappar

Idag har jag köpt en julgransfot till Puppy. Och biljetter till Rocky Horror Show. Fantastiskt bra att ge bort julklappar man själv får vara med om.

Tomtegubbar är vi allihopa

Kårfest aka. matsalsdisco. Det var roligare än det kanske låter. Kan vara för den utsökta julölen, Puppys dj-skills och allt dansande. Det var tokmycket dansande och dans gör mig glad. Självklart måste kvällen ta slut och med den min glädje då jag insåg att jag var full och skulle bli ensam. Så andnöd, huvet mellan benen och tårar satte mig i en taxi mot ett annat hem än mitt, på andra sidan stan. Jag fick en egen säng och frukost av en söt liten flicka som tydligen går i min paralellklass. En riktigt indiegrrl från Malmö.

Nu har jag suttit i min lägenhet i ett dygn, tittat på tre filmer och börjat bli rastlös. Borde plugga. Borde skriva. Borde mycket men rastlöshet blir ofta till grubblerier och jag dövar hellre det med hög musik och många människor.

Gamla ovanor

När jag ser mig själv undrar jag ibland hur jag hamnade här. Och jag vet att det handlar om tid, mörker och grubblande men är jag verkligen inte stark nog att stå emot. Är inte tiden en faktor som flyttar styrkan inåt?

Idag ramlade jag fem km på ett löpband för att ta tillbaka kontrollen. Och jag lyckades, tills jag kom hem. Imorgon är det jag som rensar i frysen.

Some things may change

Såhär i juletider är det lite jobbigt att börja gråta när man hör ”silent night”, men det får vara så.