Chico

Långpromenad med pojke och hund. Spel och familjemiddag. Varför kan det inte alltid vara såhär? Jag ångrar att jag inte tog två biljetter, nu blir resan ensam. Men resan blir vilket gjorde det lite mindre jobbigt att åka hem.

Chico är en fantastisk människa att vara med och jag önskar han var här lite oftare. Nu ses vi kanske i hans stad redan imorgon. (I hans stad är hans liv och min plats annorlunda.) Han får mig att le med själen och hans lugn smittar av sig. Allt det onda vaderas. Och han kommer fattas när jag återvänder till mitt.