Den utlästa boken

Känslomässigt udda – Kate Atkinson
>>Jag hittade professor Cousines i hallen sysselsatt med att försöka fälla upp Proteus sulky, vilket påminde om när någon i en filmfars försöker fälla upp en solstol.
”Vart skall vi?” frågade han när vi påbörjade den slingrande färden nedför trappan.
”Till ett möte för kvinnans frigörelse.”
”Ja, det blir mitt första”, sade han. ”Jag hoppas bara att jag passar in.”<<

Jag kommer sakna professor Cousines.

Insomnia

Precis som titeln på detta inlägg påvisar så kan jag inte sova. Jag har försökt. Verkligen. Sedan någon gång strax efter Weeds (programmet inte det verkliga intagandet, då hade jag nog inte haft problemet med att inte kunna sova) då jag kröp under täcket. Den senaste månaden har jag haften liten ritual (ritualer är bra för insomnandet) där jag läst ett kapitel i någon bok. Senaste tiden har boken varit >Känslomässigt Udda< av Kate Atkinson. Ett litterärt ordbajsande med mycket humor. Nu är boken slut, eller med mer korrekt svenska, utläst. Det blev mer än ett kapitel ikväll eftersom John Blund verkar vara på semester.

Utan bok (jag har fyra kursböcker som ligger och väntar men kursen börjar på måndag och då gör jag med det) så har jag nu vänt mig till nästa botemedel mot sömnlöshet. Varm mjölk. Det har aldrig hjälpt tidigare men kanske jag just i kväll (i natt) har turen att bli nockad av detta udda sömnmedel. Jag tvivlar men tvivlande har, vad jag förstått, fått uppenbarelser och blivit omvända tidigare.

När jag har de här sömnlösa nätterna brukar tankeverksamheten ofta vara ovanligt aktiv. Lite som att hjärnan slår på drömläge trots den illvilliga vakenheten. Helt naturligt har jag funderat lite över morgondagens seminarium. Redovisning av min fantastiskt opretantiösa tenta. Jag ser inte fram emot det. Däremot ser jag fram emot middagen i morgon kväll. En gammal vän jag inte sett på, ja länge, och jag skall på dejt. Eftersom mitt liv inte bjuder på några ”riktiga” dejter är det fantastiskt med vänner som säger ja till att gå ut och äta. Jag skall klä upp mig. Lite för att det ges tillfälle och lite för att det är det eller klä ner sig jag har att välja på. I stort sett alla mina vanliga kläder ligger i tvätten och snart är jag där när jag måste köpa nya underkläder för att lådan är tom. Det betyder att det är över en månad sedan jag tvättade. Någonting annat jag funderat över är hur det går för E. Hon reder bo ett par stenkast bort. Jag har själv lämnat städer, trygghet, vänner och allt det där och det har alltid skapat en viss ångest, även om det nya brukar dämpa rätt bra…… Videokillen har jag tänkt på med. Faktiskt. Jag har nog fortfarande lite dåligt samvete för mitt troliga uppträdande (jag minns inte mycket men kan anta) och eftersom jag har en känsla av att jag kommer ramla på honom igen så har jag haft en liten lätt konsultation men mig själv om hur jag skall agera. Spontant blir svaret för jag är väldigt dålig på att planera känslomässiga reaktioner.

Nu är mjölken slut. Steg tre är att bada. Men jag tror jag försöker steg två en gång till. Sov gott, det önskar jag att jag gjorde.

Tenta

Nu är jag klar. Äntligen. Eller jag är vad jag anser vara ”förmodligen godkänd”. För klar kan jag verkligen inte påstå att jag är. (Jag lyckades trycka in en timme Gilmore Girls som paus också, fantastiskt.)

Besök

Vackerskatt, syster yster och hon kommer till mig för att leka kultur i natten. Jag längtar och saknar och nedräknar dagar. Snart snart….. snart skall vi dansa, berusa oss och le mot staden, suga i oss allt vi kan av giftfri luft (som den är när vänskapen renar).
11:57 står det i min kalender och precis då kommer jag stå på perrongen.

Coping

Istället för att försöka få till en någorlunda analys/tentaskrivning, så trycker jag igång tv:n och låter hjärnan bombarderas av diverse onödig information. Ett sätt att nollställa och ett försvar mot stress. Deadline är fortfarande 12.00 på onsdag men det är skönt att inte låtsas om det ibland.

(Uppdatering 22:45)
Jag har stillat mitt samvete gentemot mig själv iaf lite. Ytterligare en halv A4 är avklarad. Imorgon är det bara två och en halv kvar.

Avväpnande närvaro

Jag fick med mig en vän som gör mig glad från insidan och ut när det var dags att åka mot spelningen i torsdags. Det var kul att få prata igen lite av den tid vi missat, och det var kul att någon jag tycker om fick en skymt av det som fick mig att le förr. Och nu med.
Det känns fortfarande likadant med närvaron och jag hoppas det gick fram när jag försökte sätta ord på det under blandat rus. Det är en slags kärlek men det är inte för mig att vara kär. Det är en stor del av vänskap men det där andra är inte så mycket av nostalgi (även om spåren finns) som han sa. Det där andra grundar sig mer i hur jag känner mig trygg i mig själv och den plats jag gett honom (som han fyller väl). ”Vi får se vart det leder.” Men det behöver för mig inte leda någonstans alls. Enkelheten gör mig bra.

Kvällens spelning

Ikväll, mina vänner, så är det dags att göra sig lite popish, rockish eller bara ta på sig ett par bekväma skor och gå ut. Väl ute skall ni styra fötterna mot Uppåt Framåt som ikväll huseras av Gump.

80 kr inträde
23 år
På scen ser ni The Works.

Olika dimensioner av saknad

Det var längesedan jag grät. Men ibland, som idag, kommer jag väldigt nära. Tårarna vällde upp, kroppen skakade till och jag fick andas djupt för att behålladen emotionella kontrollen. Jag gör så ibland, kontrollerar. Börjar jag tänka runt det som utlöste reaktionen växer den tryckande känslan i bröstet. Jag råkade hamna på en sida som en vän till Linus skapat. Han fick veta det inträffade, som för mig är en av världens största orättvisor, först tre månader efter. När jag läste hans ord var det som att alla minnen av det där samtalet, overklighetskänslorna och den totala oförståelsen över vad andra männsikor såg som problem, allt det plockades fram i medvetandet. Jag saknar honom så otroligt mycket men oftast med en känsla av att han är bortrest. Någon som han kan inte försvinna för alltid. Så är det bara.

Tårarna väller över och jag skall låta John Blund ta mig på en andra date idag.

Godis

Tanken var att det skulle ge en liten energikick och med hjälp av den skulle jag fixa ihop en sida om ”Att bryta upp och byta land” som jag valt ut till examinationsbok. Tanken var god men icke resultatet. Jag har nu svåra kramper i magen och ett illa illamånde. Jag ser ingen annan lösning än att greppa fjärrkontrollen och lägga mig på soffan.

(Uppdatering)
…vilket resulterade i en fyra timmars date med John Blund.

Handskrivna partibeteckningar

I min kommunalvalkrets har någon lagt sin röst på Ett parti pilsner. Det tyckte jag var roligt.