Hon är som vind

som en sommarlek
med frostade kanter
det var september

isblå ögon andades värme
det var balans
det var trygghet
det blev oktober

andedräkt kristalliserad mot hud
& skuggorna blev längre
liksom efterhängsna

ögonen vändes inåt
strävade bakåt

hur nuet bleknade
mot den förlorade sommaren
& han skylde sig för vinden

Vintersömn

inkubationstiden från den första flingan
eller kanske redan från dagen då klockan åtta
egentligen var klockan sju
förändringen som förvirrade

kylan som först gjorde henne röd
har nu lagt sig som en blå hinna
över hela hennes varelse
och hon orkar inte le
knappt röra de stela fingrarna
som hon försiktigt sluter runt den brännande muggen
kaffet smakar uselt men värmer
och hon sväljer

precis som hon sväljer värme från främmande kroppar
män som kvinnor som äter henne
skapar hetta som sedan svalnar som ett bad
hon legat för länge i

hon längtar bort och saknar en förnimmelse av verklighet
där allt var precis i fas precis som hon var äkta
och hon vägrar tro det var en dröm
hon vägrar släppa taget
fast fingrarna domnar av kylan

Brand

duschade igång brandvarnaren
    igen
& den skrek

tinitusvarningar

tänkte på dig

(…5)

det är som att lägga ett 3000 -bitars pussel
och upptäcka att det fattas en bit
den kan liksom inte ersättas med någonting annat
och jag skiter i om det var någon med mindre vetande
som svalde den
den fattas och kommer alltid fattas alltid alltid
och nej jag kan inte köpa ett nytt
för det jag hade var handgjort och därigenom unikt

jag har fortfarande kvar minnena
men även vackra saker gör ont ibland

Blåbärssylt

glassplitter – blodiga händer
du skar dig på mina drömmar
(skuren ur mina drömmar)
med trubbig egg
ögon som frågar varför
   -varför-
är ditt liv större än mitt?

bland skärvorna
levrade klumpar
   jag blödde för dig
blödde dig
och jag blöder

fortfarande
igen
för första gången

Snart femton

& kläderna borde bli trånga
men hänger slappt
hjärtat borde växa
för att andas för två
men klarar knappt slå för en

solen i hennes mage
släcktes med ett väsande
dränktes i blod
    hans hjärta stannade

Livet som var

Det skulle varit skönjbart
inte bara varit verkligt för mig

Du lämnade mig strax innan
För att göra det lättare?
Smärtan högg som knivar
klöste sönder mitt inre

Blodiga trådar av mitt jag
och ett gapande hål
jag försöker fylla med
verklighet

Det borde vara du

492 hugg

492 hugg
    & hon sjönk ihop
    kände blodet sakta flyta

492 hugg
    hon klarade sig ganska länge
    det kan hon påstå utan att skryta

492 hugg
    till sjukhus för snabb operation
    britsen hon låg på var kall

492 hugg
    snart glömdes bort
    som så börs med den sortens fall

Det miljötänkande modet

Man får väl hoppas att det sprider sig från fyndiga reklamare till det vanliga folket.

Sjukhusavfall

Oro & ångest
smärta & blod
En röd liten pöl
på platsen du stod

Insidan ute
kroppen blev kall
det som förr levde
nu sjukhusavfall