Krishantering

Migränkänningar, magont och närminnesproblem.
Min granne och vän lagade mat ”Du måste ju äta.” och det fungerar bra när man är två. När man är två mår jag bättre, faktiskt bra. Det är ensamheten som trycker ihop mina organ. Minnena av Kim klarnar, jag skrattar åt äpplen och spagetti-plockepinn, när vi hoppade hem genom vattenpölarna och bubblade av skratt. Samtalen kommer fram, orden, känslorna (allt bra och allt det andra) och då skakar jag på mig. Jag orkar inte rasa ensam – men det är bara ensam jag tappar balansen.

Fan fan fan…

K.

Sorgen expanderar, omsluter hunger, bäddar ner behov.
Många djupa andetag. Inga tårar. Jag vågar inte. Vet inte om jag vill erkänna det uppenbara.
Jag biter på naglarna för att inte besöka myllret och alkoholen – hålet.

På måndag får jag besked om samtal.

Fan ta dig om du dör

Det finns tillfällen jag tänker att det är tur att jag har erfarenheten, för att strax efter må illa över det absurda i vad jag nyss tänkt. Men det är så. Erfarenhet skapar trygghet även i det man mest av allt önskar slippa.

Just nu är jag arg. Arg och besviken. På mig själv och på honom. Jag lovade mig själv att inte mera tänka ”imorgon” när det gäller mina vänner, men det var precis det jag gjorde och nu sitter jag här och det är försent, igen. Och jag söker efter smärtan men finner bara ilska och besvikelse… kanske är det vad jag behöver känna för att orka med just idag men jag vill kräkas ut det, gråta och gå vidare.

Jag vill vrida tillbaka klockan till den där dagen det pratades om dig och jag sa att jag skulle ta kontakt (hade ju tappat ditt nummer med alla andra) men gick på bio och tänkte ”imorgon”. Några dagar senare var det redan försent.

Utflykt

Det var fredag och jag tittade mot solen innan jag klev på tåget mot huvudstaden. Tjuvlyssnade på mina tåggrannar och läste kurslitteratur tills det var avstigning och kort återhämtning med kaffe innan styrelsemöte och matsvullande. Styrelsemöte, och andra former av möten, betyder mat. Man skulle nästan kunna likställa begreppen. Möte = mat & styrelsemöte = överätning, ungefär så.

Styrelsemötet gick över i pyamasparty och arbetsdag efter frukost på lördagen. Jag är ny i sammanhanget men det kändes som jag fick min röst hörd ungefär lika mycket som jag yttrade mig. Lite mer mat och jag åkte till Syster och promenerade lite längs östkustvatten. Behövligt efter all sittid och ättid, behövligt för att jag skulle känna att Stockholm som stad inte längre ger mig obehag och stress. Mötte upp Göteborgsvännerna på Medis för kvällens spelning med Bright Eyes. Det var bra, riktigt bra – och ölen var god.  Gick vidare till August för mer öl med andra vänner, från dagarna jag inte bara besökte utan bodde. Helt otrevligt blev vi utjagade flera minuter innan det stängde så jag mötte upp Syster och hamstrade glass – choklad med choklad och choklad (Ben & Jerry), och åkte hem.

Söndag var en förlorad timme och alltså en ganska sen start, men solen lockade ut oss för frukost på en bänk och lång promenad. Över 1,2 mil lång blev den där promenaden, med pause på café 60 där jag träffade R. Biljetterna hem var slut så jag stannade ytterligare en natt hos Syster och åkte hem lagom till måndagens föreläsning.

*****

Jag reste en helg och plötsligt är det sommartid och vår. Riktig vår där man kan sitta barärmad i solen. Vår som lockar till parkhäng och avslappnad ledighet. Kroppen känns mer fasad, borträknat den gravida känslan helgens svullande lämnat efter sig. Ett par milspromenader till och förhoppningsvis har känslan fördrivits ganska snart.

Man kan söka för sånt där

Våren till ära var det dags för garderobsrensning. In med det nya och ut med det gamla, såväl praktiskt som andligt. En gammal blekt keps -bort, jeans som inte passat på tre år -bort…. sedan gick det inte så bra längre. Jag kan helt enkelt inte slänga sånt som jag kanske, möjligtvis, under extrema omständigheter skulle ha användning för. Det kallas separationsångest och jag är uppenbarligen illa drabbad.

Hur gick det till?

Och så föll det sig så att jag skall gå på dejt. Hjälp. Hjälp! Jag vet inte hur man gör sånt där.
Fast först skall jag till Stockholm och leka, så det är inte panik riktigt än. Möte, Bright Eyes och gamla vänner.

Om jag ser dig, bli inte förvånad om jag springer

När våren liksom tränger sig på känns det väldigt omotiverat att stänga in sig och plugga. Tack och hej, sa jag till mina vänner och trampade runt på stan i några timmar istället. Fast först hade jag såklart varit och klippt mig och ätit gratis lunch.

Mina fötter vandrade runt runt och mina ögon letade efter en väska, lagom stor till kamera plus bok. Så plötsligt bar jag runt på linne, tröja, hårfärg och en liten väska – inte alls det som var tanken. Det är helt enkelt inte alls bra för mig att vandra runt sådär. Och så fick jag flyktinstinkten testad när M. stod i kassan. Flyktinstinkten fungerade väldigt bra.

Nej, det är inte resultatet av dagens frisörbesök. Det är en så kallad ‘hemmaklippning 2002′. Jag tyckte mest bara det var lite tomt på bilder.

Just like that

Otrivin är min drog och imorgon skall jag klippa mig och äta sushi.
Som om livet inte var fyllt av krav.

Time ain’t on my side

Snabbläser igenom biståndshandledningens villkor för att kunna tillföra någonting till morgondagens grupparbete. Samtidigt borde jag förbereda mig inför nätverksövningen, kanske genom att öppna boken. Det känns som om jag släpar lite väl mycket efter att helgen helt gick bort till mer eller mindre självförvållat lidande. jag skulle behöva tre dagar extra, när resten av världen står stilla, för att piggna till och komma ikapp alla borden. Jag skulle behöva tre dagar till för att slappna av.

Immunförsvaret gick på strejk.

Regnet slår mot rutan, hamrar in höst i sinnet. Jag hämtade aldrig paketet, först kom frossan i vägen och sedan tröttheten. Den där tröttheten som jag drömmer om ibland och vaknar svettig och illa till mods. Den där tröttheten som får ögonlocken att falla ihop och kroppen att svaja när jag försöker stå upp. Den totala förlamningen som följer i drömmarna uteblev, tack och lov, jag vill inte spendera våren hjälplös och sondmatad. Jag vill inte heller vara sjuk på annat sätt men det verkar vara så. Frossan, hostan, snuvan och jag tycker huden luktar konstigt. Jag har inte tid med det här, imorgon går de sista pengarna till Apoteket.